Vår valp Elton tror att han är en katt. Jag känner till hans kärlek till garn men igår blev det lite överdrivet. När jag lagade middag hoppade han på soffbordet (första gången), hade dragit ner min stickning på golvet och hjäpte åt att sticka - trodde han kanske.
Tyvärr - garnet blev bara en klump av någonting.
Dessutom lät han inte ens mig fota hans mästerverk - ville leka med garnet trots att jag sade så många gånger NEJ.
Vad ska jag göra nu? Ska jag ta ett nytt nystan eller försöka reda ut kaoset?
Our puppy Elton thinhs he is a katt… He lovs yarn. But yesterday... it was too much. He jumped on our table in the livingroom (the first time) and stole my knitting on the floor! He thought maybe he will help.
But my yarn look like a chaos now! Sweet puppy:)
Hehe, oh vilket sött valpbus du har! Och vad jag känner igen sånt bus, fast tyvärr går inte vår lilla (läs stora) Bijou som valp längre. Hon är över 1 år och allt som ryms mellan hennes käkar ser hon som hennes. Hennes filosofi är allt som är ditt är mitt och det är som är mitt är mitt. Punkt slut.
SvaraRaderaJag säger knyck av, ta ett nytt nystan och ge trasslet till din man (eller barn) som säkert är lite ansvarig för valpen och blinka lite med ledsna och stora ögon ;-)
Red ut! Ingenting är omöjligt ;)
SvaraRaderaVi har ingen katt längre... den sprang bort. Men förut hade vi katter, tre stycken, och tänk dej - ingen av dem rörde någonsin mina garner! Det tycker jag är lite fantastiskt faktiskt :)
Red ut, man känner sig så nöjd efteråt! ;-)
SvaraRaderaMen man måste vara på rätt humör när man börjar, lugn och fin.
Ta ett nytt, red ut en annan gång :-)
SvaraRaderaÅh,så kul han haft..Jag skulle nog tagit ett nytt nystan som Marie sa, garntrassel kan göra en tokig...
SvaraRaderaHej Iwona! Tack för titten på min blogg! Ta ett nytt nystan, livet är för kort! Eller red ut och känn dig jätteredig :)
SvaraRaderaJag igen!
SvaraRaderaJag har skickat dig en utmärkelse som finns att hämta på min sida eftersom jag tycker om att läsa din blogg!
Vilken fin blogg du har, roligt att hitta hit!
SvaraRaderaTänk så mycket glädje lite garn kan skänka :-)
Vilken trevlig blogg du har!
SvaraRaderaDin bild med valpen känner jag igen i min egen hund. Han har "rett" upp ett helt nystan på vardagsrummet en gång och sen har han hämtat min strumpstickning, eller egentligen nystanet till stickningen, för stickningen med stickor och allt kom studsandes efter. Svårt att hålla sig för skratt när man ska skälla på de.....